Lonely, but never alone.
Vilka jävla veckor det har varit. Minns typ inte ens senast jag mådde så dåligt.
men, jag kunde vända detta åxå. Johnny och Monica är söderut över kristi flygare, kommer hem på söndag. Jag har reflekterat mycket över mina beteendemönster denna vecka, som alla veckor, och kommit fram att är jag nu singel ska jag fan vara det tills jag har funnit sanningen, det kompletta lyckan. Jag är så jävla komplicerad.
Tur är också att man har vänner. Som är toleranta och kan ta att man hux flux deletar dom på snap och grejer. heh. Och tur är att vi har växt upp, är så stolt över dem. De har en helt annan förståelse än vad de hade back in the day, å andra sidan är inte jag lika trouble-benägen och outgoing as I once was. Det känns bra att veta att de inte hatar mig. Det gör det såjävla mycket enklare att klara av att vara ensam och inte balla ur helt och hållet.