My Lövgren

Det går upp och ner, vissa dar är grymma o vissa dar vill jag bara äta upp mig själv. Alla mina känslor, mina olika sidor, får inte plats i en enskild kropp. Me? Insane? Pfft.

Idag var vad man skulle kunna säga en riktig jävla pissdag. Idag var en av dagarna då jag på riktigt ville gnaga av en arm eller två från kroppen. Jag löste detta med att sätta mig på ett fik och trycka cheescake och lyssna på "jag är en/arg/ung/självständigkvinna"-musik samtidigt som jag höll på att sätta grädden i halsen. 

Innan jag satte mig på bussen hem gick jag på pressbyrån och träffade ingen mindre än Dinah. Drumroll please.

Dehär är faktiskt en intressant historia: It goes wayyy back, till sommaren -14. Jag hade vart i pengsjö o satt på tåget mot stan när en jättesöt liten brud klev på. Jag satt där o funderade på vem hon var, vad hon tänkte på och när vi klev av frågade jag om vi skulle ta en cigg. 

De slutade med att vi satt på stan i flera timmar och pratade om ALLT mellan himmel och jord. Hon var 2 eller 3 år yngre och jag kunde relatera så mycket till henne. Hon var en yngre version av mig, jag ville bara ge henne alla råd jag möjligen hade, se till att hon inte gjorde mina misstag. And what can I say? Att konversera med främlingar är en fäbless of mine, jag vet att många hatar sånt men eeeehheh SÅN ÄR JAG.

Jag och denna tjej springer på varann lite nu o då, we vibe lixom. Nästa helg ska vi träffas har vi nu bestämt, och detta hade lixom aldrig hänt ifall jag inte hade haft en pissdag. Det hade inte heller hänt om jag inte levt livet i en ryggsäck på en buss, huew... Även om jag nu lugnat mig och inte ränner runt så är jag alltid påväg nånstans i livet. Och jag mår faking piss ibland men vafan, lika snabbt vänder det!   

OH THE FABULOUS LIFE OF CRAZY DAISY.