Du ger mig skavsår på hjärnhinnan

Jag har haft en bra arbetsvecka hittills. Haft en descent helg, och nu ska jag bara lida genom veckan. Vill ha helg, sovmorgon och tid över åt att göra annat än tänka obsessiva tankar om pengar, lägenheten, expojkvänner, vänner och min framtida EVENTUELLA tillvidareanställning.

Jag trivs bra med mitt liv. Det gör jag verkligen. Jag är stolt som en tupp över att jag inte bor i nån jävla skokartong som en annan lodis och sniffar lim, så dåligt som bitvis har mått tidigare hade det fan vart naturligt. Så nej,jag är nöjd. Det är bara det att jag inte riktigt lyckas med relationerna till de runtom mig. Jag vet att jag gör alla besvikna. Jag hör inte av mig. Jag gör inte det som förväntas av mig. Sen var det ett tag sen jag kände mig sådär riktigt lycklig. Känner mig i det närmsta avtrubbad, spak och tråkig. När jag dricker blir jag knappt full. Går och lägger mig tidigt, är inte med vänner och har sjukt lite liv. Jag trivs bra, jag saknar bara gnistan. Den slocknade dock för många år sen nu men ändå.